Att utvecklas och att ha kompisar att träna med är avgörande för viljan att fortsätta sporta/idrotta. Det är 40% av ungdomarna som ser kompisarna som en av de viktigaste faktorerna för att vilja fortsätta sporta/idrotta. Lika viktigt är det att känna att man utvecklas (43%). De som tränar i organiserad form tycker också att det är viktigt med en bra tränare/ledare, något vi också känner igen från djupintervjuerna.

I den kvalitativa studien hörde vi en del resonemang kring prestationskrav och hur det upplevdes ha negativ påverkan på viljan att sporta/idrotta. Den kvantitativa studien bekräftar att det finns de som upplever hämmande prestationskrav.

Om jag tränat friidrott från 10-18 år och vill fortsätta men inte satsa på elit – var får jag vara med då?

– En av deltagarna i En Svensk Klassikers trendrapport 2017.

Tid och prioriteringar ett konkret hinder

Flera säger att det ibland är svårt att prioritera och att få tiden att räcka till – tiden till träning konkurrerar med tiden man behöver till skolarbete och har man flera olika aktiviteter som man utövar så kan dessa konkurrera mellan varandra. De som har flera aktiviteter upplever att det är ganska ont om tid till annat – oavsett om det gäller att plugga, umgås med kompisar, prova nån annan aktivitet eller ägna sig mer åt den aktivitet man redan har.

Jag hade tränat mer om jag hade haft tid och om det var mindre krav på prestation

– Resonerar ett av barnen i den kvalitativa undersökningen för årets trendrapport.

Flera upplever att det finns ont om alternativ om man är 10-15år och vill prova nytt, och ju äldre desto svårare är det. Man brottas också med en självförtroendetröskel – man vill inte komma in i ett (nytt) sammanhang och känna sig dålig.

Jag skulle vilja prova dans men man kan inte komma in från noll…

– Deltagare i undersökningen om svårigheten att byta sport.

Självförtroende och prestation

  • Föräldrar ska inte stå och skrika på läktarna och hetsa sina barn, lagets tränare och domare. Jag har själv mött sådana mammor och pappor. Föräldrar ska vara nära idrotten, men inte stå mitt i den

– Johan Fallby, motivationsexpert

17% av 10-18 åringar i undersökningen tycker en av de viktigaste faktorerna för att vilja fortsätta sporta är att inte behöva känna sig duktig eller att man måste prestera. Detta lyfts oftare fram bland 16-18 åringar än andra.

Om man inte känner att man är tillräckligt bra är tröskeln hög för att börja någon ny aktivitet. Om man känner att man inte kan ”komma längre” eller har lust att ”satsa på elit” så blir det lätt att man avslutar den aktivitet man håller på med.

Upplevelsen kring kravet på prestation bekräftas även i att 29% instämmer i påståendet att man när man kommer upp i tonåren måste satsa på att tillhöra eliten, eller sluta med sport/idrott – att det är svårt att hitta en plats mittemellan. Nästan lika många uppger att de struntat i att prova på en ny aktivitet, och/eller har slutat med en aktivitet för att de inte känt sig tillräckligt duktiga (27% respektive 26%).

I den kvalitativa studien resonerade ungdomarna kring varför man inte ägnar sig alls åt fysisk aktivitet på sin fritid. Framförallt trodde man graden av aktivitet hade att göra med om man har kompisar som får med en på aktiviteter..

  • Om jag fattar sen att jag inte kan bli proffs och kanske får ett annat bra jobb, så kommer jag inte att fortsätta.

Exkluderad när man når viss ålder, eller ställs inför för höga prestationskrav inom laget.

  • Vi började träna med damlaget och de är äldre, jag fick inte lika mycket speltid så då slutade jag för jag fick inte ut det jag ville av träningen. Så nu är jag inte i något lag men jag skulle jättegärna vilja fortsätta med fotboll egentligen.

Ungdomarna talade också om intresse – vikten av att hitta något som känns kul och ”rätt”.

Det kom även upp tankar om att alla kanske inte har råd att utöva aktiviteter (framförallt kopplat till organiserad form) eller att man bara ha råd att utöva vissa/enstaka aktiviteter.

Föräldrarnas roll när det kommer till motivation och engagemang

I vår undersökning säger endast 4% av barnen och ungdomarna att föräldrarnas engagemang till att idrottandet blir roligt är en viktig motivationsfaktor. 4% procent. Det är i princip helt oviktigt. Vad beror det på egentligen – Kan det vara så att föräldrar sätter press på barnen och att det är därför som man inte vill ha deras engagemang?

I boken ”Gör det bättre själv om du kan!” (Pintxo förlag) tar Johan Fallby upp föräldrarollen och många frågor. Vad skapar egentligen motivation hos ett barn? När måste de välja idrott? Får man som förälder lägga sig i?

Johan Fallby är före detta landslagsman i bordtennis. Efter tio år som ansvarig för idrottspsykologi på Svenska Fotbollförbundet arbetar han nu för en elitklubb i Köpenhamn. Han forskar även om idrottspsykologi på Högskolan i Halmstad.

I boken skriver han att undersökningar visar att två av tre föräldrar har en positiv eller neutral utveckling på sina barns idrott. Men det betyder i så fall också att var tredje idrottsförälder riskerar att utöva ett negativt inflytande på sina barns idrottande.

  • Alltför höga krav och förväntningar kan skapa en känsla av otillräcklighet hos barnet, oavsett om de är uttalade eller outtalade. Vi vet också att föräldrar som utövar ett negativt inflytande är överrepresenterade i tidskrävande och dyra idrotter och i idrotter som kan ge ett stort ekonomiskt utbyte

– Johan Fallby i en intervju i Dagens Nyheter 2015.

Johan Fallby menar att om en kultur byggd på tidig elitsatsning och specialisering fått fäste i en förening är det svårt att bryta mönstret.

  • Ledare, tränare och föräldrar är så fasta i sin övertygelse om att de gör rätt. Därför är de sällan mottagliga för argument som bygger på en evidensbaserad forskning. Det måste vi försöka komma åt.

– fortsätter Johan Fallby.

Läs mer av rapporten här