Svenskarna har stort intresse för hälsa och motion

Nästan sju av tio (67 procent) svenskar uppger att de har ett ganska eller mycket stort intresse för att ägna sig åt fysisk aktivitet på fritiden och åtta av tio (82 procent) svenskar instämmer i att motion och träning är något man mår bra av.

77 procent av svenskarna svarar att de ägnar sig åt 3-4 timmar eller fler per vecka åt lättare fysisk aktivitet såsom promenad vardagsmotion osv. Endast 13 procent anger att de har ganska eller mycket litet intresse för fysisk aktivitet.

Den senaste större undersökningen inom samma område genomfördes 2014 av Demoskop och Livsmedelsföretagen och visade då att 63 procent av svenskarna motionerar regelbundet, en direkt jämförelse går inte att göra.

Kvinnor svarar i högre grad att de har ett stort intresse för att ägna sig åt fysisk aktivitet på fritiden (70%).

Varannan svensk anser sig träna tillräckligt mycket

Utöver svenskarnas intresse för fysisk aktivitet, så uppger omkring varannan svensk (54 procent) att de upplever att de ägnar i tillräckligt stor utsträckning ägnar sig åt fysisk aktivitet på sin fritid. I åldersgruppen 65-79 år är det hela 63 procent som anser sig röra på sig tillräckligt mycket.

Äldre upplever i högre grad än yngre att de i tillräcklig utsträckning ägnar sig åt fysisk aktivitet. Vad man anser vara fysisk aktivitet är dock en högst subjektiv värdering, har man kanske olika definitioner och krav beroende på ålder/generation? Exempelvis svarar 30-49 åringarna oftare än andra att de tycker att motion och träning är en livsstil. Vi kan också anta att man har olika förutsättningar beroende på livsfas – de yngre upplever bland annat att tidsbrist är det största hindret.

Svenskarna tycker motion är viktigt och något vi mår bra av

Svenskarna är överlag mycket positiva till motion och träning, hela 82 procent anser att det är något man mår bra av och 64 procent tycker det är viktigt, samtidigt som bara 33 procent tycker att det är roligt.

En paradox som framkommer är att 73 procent av 18-29 åringarna är positivt inställda till att röra på sig samtidigt som de oftare än genomsnittet svarar att de till vardags sitter mer än de är i rörelse (51 procent jämfört med 36 procent), svaret ligger förmodligen i nedan.

Tidsbrist vanligaste orsaken till att man inte rör sig tillräckligt

41 procent av respondenterna anger tidsbrist som det vanligaste hindret för att ägna sig mer åt fysisk aktivitet, de yngre svarar oftare än äldre att de upplever tidsbrist som en begränsande faktor. I åldersgruppen 18-29 år så är det 57 procent som upplever tidsbrist och 55 procent bland 30-49 åringarna – vilket troligt kan vara en effekt av att man har ett upptaget liv med utbildning, karriär och barn.

Den yngsta åldersgruppen (18-29 år) svarar också i större utsträckning än andra att skälet till att de inte ägnar sig mer åt fysisk aktivitet beror på att de prioriterar annat (42 procent jämfört med 30 procent).

Drygt hälften av svenskarna upplever att de ägnar sig tillräckligt åt fysisk aktivitet men ”bara” 20 procent svarar att de inte upplever några hinder för att ägna sig åt träning/motion i den må de önskar. Kan tyda på att även om man upplever att man rör på sig relativt mycket så känner man att man borde röra på sig mer, det skulle kunna tyda på viss prestationsångest, framför allt bland yngre.

Undersökningen visar att många svenskar har intresse för hälsa och motion. För att fördjupa oss ställde vi även frågan hur mycket tid man uppskattar att man ägnar sig åt fysisk aktivitet på sin fritid. Var fjärde svensk uppskattar att de på sin fritid ägnar sig åt lättare fysisk aktivitet såsom promenad, trädgårdsarbete, vardagscykling 3-4 timmar under en vanlig vecka.

Av respondenterna anger 30 procent att de prioriterar annat istället för att träna och även här är det en stor skillnad på 18-29 åringarna, där 42 procent väljer andra aktiviteter framför träning 20 procent anger däremot att de inte upplever något hinder till att träna mer än de gör. Fyra av tio svenskar ägnar sig under en vanlig vecka max 2 timmar åt ansträngande fysisk aktivitet, dvs tränar sig svettiga och andfådda under mer än 30 sammanhållande minuter.

Svenskarna älskar snabba promenader

Av de respondenterna som svarade att de ägnar minst 30 minuters ansträngande fysiskt aktivitet på sin fritid svarade 48 procent att de vanligen ägnar sig åt snabba promenader, vilket återigen vittnar om en subjektiv värdering av vad som äransträngande fysisk aktivitet.

Därefter är att träna på gym vanligast (31 procent), cykla (28 procent) och löpning (27 procent). Enbart 6 procent uppger att de vanligen ägnar sig åt lagidrott när det ägnar sig åt ansträngande fysisk aktivitet.

Bara en av tio tränar i en idrottsförening

Svenskarna älskar spontanidrott, av respondenterna är det bara 9 procent som anger att de tränar i en idrottsförening medan den stora massan anger att de tränar på annat sätt.

30 procent av svenskarna tränar på ett gym eller träningscenter vilket gör det till den särklass populäraste organiserade formen av träning. Den stora massan, 60 procent, anger att de tränar på annat sätt, vilket med största sannolikhet innebär löpning, cykling, simning, promenader, golf, skidåkning, osv utan att vara medlem i en förening/klubb.

Framför allt i den äldre målgruppen (65-79 år) så motionerar man ”oorganiserat”, 73 procent anger att de besöker gym eller tränar i en idrottsförening.

Har den traditionella idrotten blivit omsprungen?

Kanske råder en begreppsförvirring där man exempelvis kan vara medlem i Friskis & Svettis men tänker på det som ett kommersiellt gym, inte en idrottsförening? Oavsett så visar allt fler tendenser att intresset för att vara med i en traditionell idrottsförening avtar – så håller den traditionella idrottsrörelsen på att bli omsprungen, framför allt bland barn och ungdomar?

Det alltmer utmanande livspusslet som många föräldrar har i dag är en viktig utmaning för den svenska idrottsrörelsen. Småbarnsföräldrar, ja alla föräldrar, har idag en annan typ av utmaning än tidigare. Det är svårare att få hela livspusslet att gå ihop. Båda föräldrarna har kanske utmanande jobb och ska vara tillgängliga mer eller mindre dygnet runt.

En rapport som Centrum för idrottsforskning har tagit fram, med intervjuer av föräldrar stöttar denna tes. Många svarar att de verkligen vill att deras barn ska vara med i en förening, men säger samtidigt att de i praktiken inte hinner lägga ner den ideella tid som krävs av dem.

Överlag ser vi en tendens till att allt fler väljer privata alternativ framför att engagera sig i en förening. Det är en utveckling som har skett ganska snabbt under de senaste åren.

För föreningsidrotten är det här en utmaning. Martin Carlsson-Wall från Handelshögskolan i Stockholm har bland annat forskat kring ekonomi och idrott. Enligt honom finns det även strukturellt problem inom föreningslivet, man ser en motvilja mot organisationsmöten överlag:

Det spelar ingen roll vilken idrott vi forskar på – årsmöten vill ingen vara på. Vi pratar om att folkrörelsen är demokratisk, men om ingen vill vara en del av den demokratin… hur skapar man då kraft, entreprenörskap och snabbhet?

Vi lever vi i allt större utsträckning i ett projektsamhälle där stora regelbundna strukturer får ge plats åt mindre tillfälliga sammanslutningar med en begränsad tidsram. Martin Carlsson-Wall lyfter frågan om inte detta kan vara en förklaring till hur det ser ut i dag.

Yngre generationer kan jobba hårt om de har ett tydligt projekt. Men att vara del av en större struktur är de mindre sugna på. Det är åtminstone min uppfattning från Handels. Om medlemsdemokratin bygger på att man har den här grundstrukturen från början, hur får man då dagens ungdom (nästa generations ledare) att engagera sig?

Svenskarna och stillasittandet

Samtidigt som svenskarna har intresse för hälsa och motion svarar nästan fyra av tio (36 procent) att de sitter mer än de rör på sig under en vanlig dag. Något färre, 32 procent, svarar att de sitter lika mycket som de rör sig och lika många svarar att de rör sig mer än de är stillasittande.

Det som framkommer i undersökningen är att det är svårt för respondenterna att gör en tidsuppskattning av hur mycket de egentligen sitter under en vanlig dag, för variationerna i svaren är utspridda.

Unga sitter ned mest

Unga vuxna svarar oftare än genomsnittet att de tillbringar mycket tid stillasittande i sin vardag. I målgruppen 18-29 år så uppger hela 51 procent att de sitter mer än de rör på sig under en vanlig dag (jämfört med 36 procent bland allmänheten i stort). Samma åldersgrupp svarar i högre grad än andra att de i snitt tillbringar längre tid stillasittande på sin fritid (18-29åringar svarar oftare än andra att de under en vanlig dag på sin fritid tillbringar minst 6 timmar stillasittande).

Detta tycker vi tyder på att folkhälsoarbetet har en rejäl utmaning i framtiden, då det stillasittande beteendet formas i unga år, i skolan och i hemmen där barn inte uppmuntras till idrott eller en aktiv livsstil – och kunskapen kring stillasittandet är fortsatt lågt.

Vad gäller barn och stillasittande är kunskapsläget avsevärt svagare än för vuxna. Enstaka studier har genomförts, och några få sammanställningar av dessa har gjorts. Orsaken till att barn och unga skulle skilja sig från vuxna och äldre är oklar, men naturligtvis finns många möjliga orsaksfaktorer.

skriver Örjan Ekblom, docent, samt Elin Ekblom-Bak, med dr, båda Gymnastiks- och idrottshögskolan, i en artikel i Läkartidningen sommaren 2015.

De menar att stillasittandets effekter på barns hälsa är underforskat och att stillasittandet måste definieras: ”Ett centralt problem är att begreppet stillasittande kan inrymma bl a tv-tittande, läxläsning, motortransporter och datorarbete/-spelande. För att kunna studera konsekvenser, trender och bestämningsfaktorer måste dels formen identifieras, dels kvantifieringen ske korrekt; dessutom måste associerade beteenden identifieras.

Kvantifiering har i de flesta studier skett med självrapport, vilket är en metod behäftad med stora felkällor. De saker man gör parallellt med sittandet (t ex äter, interagerar socialt över internet eller skräms av stressande eller våldsamma spel) är också viktiga för hälsoutfall. På samma sätt är det viktigt att studera vad barn och unga inte gör om de sitter stilla mycket och svara på frågan om vad de »missar«.”

Vi blir aktivare och rörligare med åren

Stillasittandet som formas i unga år håller i sig upp i medelåldern; 29 procent av 30-49 åringarna svarar att de upplever att de inte ägnar sig tillräckligt mycket åt fysisk aktivitet, och i samma åldersgrupp svarar 42 procent att de generellt sett spenderar dagarna mer stillasittande än i rörelse. Förmodligen brottas de med karriär och mycket tid på kontoret samt småbarn som ska köras runt, men även i grund och botten ett rotat beteende där man sitter mer än man rör på sig.

Det är först senare i livet som det verkar finnas ett större intresse av att röra på sig, även om aktiviteterna är med mindre högpuls och mer av karaktären vardagsmotion. Äldre svarar nämligen oftare än andra att de tillbringar mer tid i rörelse än stillasittande, 38 procent i åldern 65-79 år svarar att de är mer i rörelse än stillasittande under en vanlig dag. En förklaring skulle kunna vara att Silvergenerationen har mer tid att röra på sig och lägger allt mer pengar på materialsporter och resor.

Stillasittandet dubbelt så farligt som fettma

En normalviktig person, men som lever ett stillasittande liv, löper minst samma risk att dö i förtid som en person med fetma, som är fysiskt aktiv. Så mycket som dubbelt så många dör på grund av brist på motion som av fetma. Det visar en ny studie, som presenterades 2015 i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition. Resultatet bekräftar tidigare undersökningar som visar vilken dramatisk effekt fysisk aktivitet kan ha på hälsan.

Enligt Ulf Ekelund, professor vid Norges idrottshögskola i Oslo och forskare vid Cambridge University i Storbritannien och som lett studien, krävs ingen hårdträning och det behövs inte mycket motion för att du ska gå från gruppen fysiskt inaktiv till gruppen aktiv. Redan 20 minuters promenad om dagen minskar risken att dö i förtid. Ulf menar att:

Ju mer desto bättre, såklart, men en rask promenad om dagen räcker långt.

Ulf Ekelund och hans kolleger har studerat 334 000 personer i tio europeiska länder, däribland Sverige. Deltagarna delades in i grupper beroende på vikt och fysisk aktivitet och följdes sedan i snitt tolv år.

Hittills har det varit ett väldigt fokus på eventuell övervikt och hur man ska gå ner i vikt, men den här studien visar att det är minst lika viktigt, om inte viktigare, att röra på sig.

Studien visar att om en person med ett stillasittande arbete, och som inte har en aktiv fritid, börjar röra på sig minskar risken att dö i förtid med mellan 16 och 30 procent. Ulf Ekelund anser att:

Det viktiga är att göra det till en vana. Till exempel att ta cykeln eller gå till jobbet i stället för att ta bilen. Om fysisk aktivitet vore ett läkemedel skulle det vara helt oöverträffat.

Att förebygga är att satsa resurser nu, medan vinsterna ligger i framtiden. Det är en anledning, tror Mai-Lisa Hellenius, professor vid Karolinska Institutet och en av Sveriges mest kända folkhälsoforskare, till att det är trögt att få anslag till preventionsarbete.

Det kostar visserligen en del att hitta de individer som riskerar att bli sjuka och att med hjälp av råd och uppföljning hindra detta. Men hälsoekonomiska studier visar att det man spar på att de inte blir sjuka ger ren samhällsekonomisk vinst. Man får häftig ränta på den investeringen!

Hälsa på arbetsplatsen

Endast 4 procent av Sveriges befolkning anser sig ha ett mycket fysiskt ansträngande arbete eller vardaglig sysselsättning. 74 procent angav att de inte upplevde sin vardagliga sysselsättning fysiskt ansträngande.

Åldersgrupperna 18-29 och 30-49 år svarar i högre grad att de upplever sitt arbete eller vardagliga sysselsättning som fysiskt ansträngande (30 procent och 27 procent). Bland de med gymnasieutbildning som högsta avslutade utbildning svarar en större andel (34 procent) att de upplever sitt arbete eller vardagliga sysselsättning som fysiskt ansträngande.

Experten Ingibjörg Jonsdottir som forskar om fysiologi, idrott och hälsa vid Institutet för stressmedicin i Göteborg, menar i en intervju i Läkartidningen, att man med enkla knep kan förändra sitt beteende:

Om man har ett stillasittande kontorsarbete och ställer sig upp då och då, tar en bensträckare, rör sig lite och kanske tar en kort lunchpromenad, kan man dubblera sin energiomsättning och därmed gå ned i vikt eller få möjlighet att behålla sin vikt. Störst effekt på hälsan kommer de att få som redan är överviktiga.

Chefer älskar träning

Enligt en ny undersökning gjord av tidningen Chef tror 90 procent av de tillfrågade cheferna att de blir bättre chefer av att träna. Endast 5 procent säger att det inte har någon betydelse. Det är därför inte förvånande att 77 procent av cheferna tränar dagligen eller flera gånger i veckan. Liksom det inte är förvånande att de gärna anställer likasinnade, som också värdesätter kropp och hälsa.

I vår egen undersökning kring svenskarnas attityd till hälsa och motion har vi inte fördjupat oss i träning på jobbet, däremot har vi tittat närmare på hur mycket man uppskattar att man sitter under sin arbetstid.

Precis som när respondenterna skulle tidsuppskatta hur mycket de sitter på fritiden var det här en stor variation i svaren vilket tyder på att de haft svårt att ta ställning i frågan. Även kopplat till arbetet skattar unga oftare än andra att de spenderar en hel del tid stillasittande, i målgruppen 18-29 år anger 18 procent att de uppskattar att de i snitt sitter 7 timmar eller mer på sitt arbete.

– Om man har ett stillasittande kontorsarbete och ställer sig upp då och då, tar en bensträckare, rör sig lite och kanske tar en kort lunchpromenad, kan man dubblera sin energiomsättning och därmed gå ned i vikt eller få möjlighet att behålla sin vikt. Störst effekt på hälsan kommer de att få som redan är överviktiga eller ligger i riskzonen för diabetes, säger Ingibjörg Jonsdottir, som återigen betonar att det är relativt enkelt att snabbt skapa en positivt beteendeförändring.

Ingibjörg Jonsdottir vill inte förringa hälsovinsterna med fysisk träning men vill att man samtidigt ser på det totala antalet timmar man sitter helt stilla. Och mer än två timmar av totalt stillasittande tycker hon är helt fel.

Vi har tidigare varit så fokuserade på fysisk träning och först nu förstår vi att ett stillasittande liv är något kroppen inte klararar Bara det att ställa sig upp i tio minuter då och då kan ha en så stor effekt på hälsan, har varit en tankeställare för mig som forskare.

En utmaning i framtiden blir att hitta metoder så att de motionerande cheferna kan uppmuntra även de yngsta medarbetarna att röra på sig, utan att för den saken tvinga på dem aktivitetsmätare eller implementera ett belönings- system kopplat till fysisk aktivitet. Författaren till omtalade boken ”Wellnessyndromet” Carl Cederström skriver i Svenska Dagbladet juni 2016:

Wellness är vår tids ideologi. Att vara hälsosam är inte bara något vi gör för att må bra. Det är ett sätt att demonstrera duglighet. Att bevisa vår moraliska dygd. Faran med den här wellnesside- login är att den slår mot de grupper som redan är mest utsatta. När ohälsa blir ett tecken på ett estetiskt, fysiskt och moraliskt förfall, ligger be- straffningarna inte långt borta.

Mindfullness ett ledarskapsverktyg

Chefer som mediterar regelbundet och har mer mental närvaro, dvs mindfulness, fattar bättre beslut och får ärligare relationer till sina medarbetare. Det visar ny forskning från Handelshögskolan i Stockholm.

Lasse Lychnell är forskare på institutionen för företagande och ledning vid Handelshögskolan i Stockholm. I två års tid har han följt sju företagsledare som mediterar regelbundet. I en intervju i tidningen Byggindustrin säger han:

Det finns redan mycket forskning som visar på medicinska och psykologiska fördelar med meditation. Nu ser vi även fördelar i arbetslivet. Det kan ge motivation att fortsätta meditera även vid arbetstoppar. Jobbet blir på så vis inte meditationens fiende, utan en väg till personlig utveckling.

Lasse Lychnells studie visar att chefer som mediterar får tillgång bredare perspektiv när de fattar beslut. De blir också mindre benägna att fatta beslut i affekt eller låta sig styras av vanemönster.

Att meditera handlar om att vara närvarande i nuet. Det skapar ett glapp mellan dig själv och dina reaktioner. Det är det glappet som är till stor nytta för cheferna och ger dem möjlighet att sortera sina tankar och få vidare perspektiv.

Studien visar också att det på lång sikt uppstår ytterligare fördelar. Chefer som mediterar ägnar mer tid åt strategiskt arbete, fokuserar på grundproblem snarare än symptom och har mer öppna och ärliga relationer till sina medarbetare.

Appar och pulsklockor heta verktyg för träning

Nästan var tredje (31 procent) svensk följer eller registrerar sin fysiska aktivitet på något sätt, genom att exempelvis föra dagbok/anteckningar, registrera i appar, använda pulsklocka/aktivitetsarmband eller liknande. Särskilt i ålder- sgrupperna 18-29 och 30-49 år svarar fler (41 respektive 42 procent) att de regelbundet mäter sin fysiska aktivitet.

Användningen av mobilappar är som väntat stor, 62 procent av de som säger sig registrera sin träning gör det i appar, använder pulsklocka/aktivitetsarmband (28%) eller den gamla hederliga metoden anteckningar och dagbok (27%).

Av 18-29 åringarna i vår undersökning som registrerar sin aktivitet är det hela 75 procent som använder mobilappar vilket speglar deras konsumtion av digitala verktyg överlag.

Apparna ifrågasätts av experterna

Att använda träningsappar som mätmetod är inte helt pålitligt, många företag har stött på problem med arga konsumenter, i USA pågår bland annat ett antal rättsfall där företag blivit stämda för att mäta fel. Dessutom loggar användarna data som sedan kan spridas till tredje part för användning som du kanske inte riktigt räknat med. Detta fick bland annat Jan Bertoft, generalsekreteraren för Sveriges konsumenter, att utbrista kritik vintern 2016:

Användarna har inte kontroll på hur deras uppgifter om sin hälsa sprids och används, det är för krångligt att leta igenom villkoren. Det är en grundläggande som konsument att förstå vad man går med på.

Inte bara appar utsätts för kritik, vissa hävdar till och med att felmarginalen på aktivitetsmätare är runt 20-50 procent vilket kan skapa oanade problem för folk med hjärtproblem eller för hög vilopuls. Att räkna ut hur mycket energi varje användare gör av med är något som de ofta misslyckas med.

”I vissa fall är det så mycket som 50 procent över- eller underskattning”, säger Mikael Mattsson, doktor i medicinsk vetenskap vid GIH i Stockholm, in en intervju till SVT.

Han har tittat på en rad olika aktivitetsarm- band och tagit reda på hur deras siffror för energiförbrukning står sig mot siffror som tagits fram med avancerad labutrustning.

Om man till exempel försöker gå ner i vikt och litar för mycket på de här siffrorna så kanske man äter 50 procent mer än man borde för att armbandet säger att man gjort av med 50 procent mer energi än man faktiskt gjort av med.

Toomas Timpka är överläkare och professor i socialmedicin samt föreståndare för Athletics Research Center vid Linköpings Universitet. Han har också en gedigen idrottsbakgrund och har bland annat sprungit marathon på 2 timmar och 40 minuter. I en intervju med journalisten Anna Lindén för Corren, sa han så här om de olika träningsprodukterna som sköljer över marknaden just nu:

Det finns ingen som helst reglering eller kvalitetskontroll av de här produkterna på marknaden, säger han. I ärlighetens namn har jag inte sett något som ens på avstånd verkar vara bra. Det kan naturligtvis finnas helt okej produkter som göms bland alla dåliga, men hur ska konsumenten kunna skilja ut dem?

Vilka är riskerna?

”Att man väljer att följa ett träningsprogram och pushar sig för hårt. Löparna glömmer glädjen med att träna och gör bara som programmet säger. Träningsintensiteten är för hög, det går tveklöst för fort och då kommer skadorna. 98 procent av alla löparskador kommer av överbelastning. Fötterna, hälsenorna, underbenen och knäna tar stryk.”

Ditt råd?

Bygg din träning på glädje. Anpassa det du ska göra efter sådant som du tycker är kul. Börja med att promenera till exempel och öka sedan tempot efter hand. Skaffa bra skor i en affär där personalen har rätt kunskap. Därutöver spelar det ingen roll hur du klär dig. Ät varierad kost och drick lagom mycket, gärna vatten. Då behöver du inte lägga dyra pengar på kosttillskott. Kom också ihåg att den svenska idrottsrörelsen är en unik resurs. Gå med i en förening och ta hjälp av erfarna idrottare.

Toomas hänvisar även till ett holländskt program som heter NLstart2run. Det är kvalitets- granskat och vetenskapligt framtaget av friidrotts- förbundet, folkhälsoinstitutet och riksidrottsförbundet i Nederländerna.

”Utövarna gör hälsokontroller med jämna mellanrum och får ett träningsprogram som baseras på den enskilda personens bakgrund. Målet är att till slut klara att springa en mil utan att bli allt för andfådd.”

Digitala redskap här för att stanna

Framtiden för träningsappar ser nog ljus ut trots de konstruktiva åsikter kring riskerna med att använda dem utan vidare kunskap. Framför allt så kommer den ständiga ökningen av Smartphones, Internet-of-Things-produkter och en uppkopplad värld finjustera tekniken och kalibreringen av de olika träningsapparna och pulsklockor som finns på marknaden.

Konsumenterna att bli mer och mer pålästa och i symbios med tränare, instruktörer och experter blir det ytterligare ett verktyg för att fördjupa och förbättra konsultationen och dialogen kring träningen. det kommer att bli än viktigare med personifierade träningsprogram, vilket även innebär att individer måste kunna och följa sina egna värden. Träningsprogram måste utvecklas baserat på motionärers utveckling – inte avskalade elitprogram.